dom tomma stegen
0kommentarer
det känns som om någonting inom mig fattas.. de känns tomt inombords.. jag vet inte hur jag ska förklara, men jag känner mig liksom inte hel... någon pusselbit som har tappats bort på vägen framåt i mitt trassliga liv... och de känns nästintill som att leta efter en nål i en höstack, som att hitta den pusselbiten igen.. jag vet ju inte ens vad pusselbiten föreställer... dock vet ett par andra nära pusselbitar som ja vet att ja tappat på vägen, o dom vet ja vad dom föreställde... vet dock ej varför ja tappat dom, de kanske har något o göra med att bitarna de satt ihop med, att de samma typ av pol som dom själva, asså plus- eller minuspolar... lika barn leker inte alltid bäst, ska det vara... plus o plus går ej ihop, lika så gäller det för minus o minus... plus och minus, då blir de lite mer spänning dom emellan... okej, jag är verkligen helt och hållet naturskadad! välj inte natur i gymnasiet! du går bara med såna tankar ständigt isf, inte att rekommendera direkt...
nu ska jag nog sätta mig o plugga in 20 olika löv, 7 olika mossor, 5 olika lavar och 2 ormbunkar inför mitt härliga artprov i biologin imon... har kajsa försökt plugga tidigare? ja.. har hon kollat något på lavarna? näe.. kommer hon ihåg de hon väl har pluggat då? nja... de visar sig la imon.. men vem bryr sig...?
Kommentera