Avstånd.. me no like!
0kommentarer
Börjar komma in i vardagen som jag hade för drygt ett halvår sedan.. Med mycket som har hänt på vägen.
Jag och Marcus har tillbringat nästan fem månader tillsammans i alperna, som sambos - med olika tillfälliga inneboende. Sambolivet förde både med sig klurigheter och underbara stunder tillsammans, enkelheten att bara ha varandra i närheten och grabba tag för mysstunder. Men nu då, vid hemkomst till Svea rike igen, är vi åter igen tillbaka i helgpendlande förhållande.. Tillbaka på ruta ett som det känns. Att inte ha den där närheten, när man har levt tillsammans i nästan ett halvår - det är faan inte lätt att handskas med.. Min söndagsångest beror inte särskilt mycket på att måndag kommer med mera jobb och etc, utan att behöva lämna underbaraste och finaste Marcus.. Ångest igår var enorm..
Men visst, jag kan inte sitta och oja mig helt. Förhoppningsvis har jag ju honom hos mig på heltid om dryga två månader. Its gonna be goooood!
Men som sagt, svårare än jag ens kunde föreställa mig är det. Visst jag har gjort det innan, i höstas, samma stil - varannan helg dit och varannan helg hit - men näe, det är på ett helt annat sätt nu. Den kärleken jag känner för Marcus nu, har växt något enormt under vintern. Jag älskade honom redan i höstas, men kärleken växer fortfarande för var dag.
Men som Marcus skrev igår, "Gråt inte älskling" - och nej, ska försöka låta bli, men du gör mig så trygg i mig själv, du får mig att må bra, du får mig att vara den jag är. Just nu vill jag bara hoppa dryga 2 månader framåt i tiden, som sagt, gonna be gooood :)
Älskar dig något oerhört Marcus!!
Jag och Marcus har tillbringat nästan fem månader tillsammans i alperna, som sambos - med olika tillfälliga inneboende. Sambolivet förde både med sig klurigheter och underbara stunder tillsammans, enkelheten att bara ha varandra i närheten och grabba tag för mysstunder. Men nu då, vid hemkomst till Svea rike igen, är vi åter igen tillbaka i helgpendlande förhållande.. Tillbaka på ruta ett som det känns. Att inte ha den där närheten, när man har levt tillsammans i nästan ett halvår - det är faan inte lätt att handskas med.. Min söndagsångest beror inte särskilt mycket på att måndag kommer med mera jobb och etc, utan att behöva lämna underbaraste och finaste Marcus.. Ångest igår var enorm..
Men visst, jag kan inte sitta och oja mig helt. Förhoppningsvis har jag ju honom hos mig på heltid om dryga två månader. Its gonna be goooood!
Men som sagt, svårare än jag ens kunde föreställa mig är det. Visst jag har gjort det innan, i höstas, samma stil - varannan helg dit och varannan helg hit - men näe, det är på ett helt annat sätt nu. Den kärleken jag känner för Marcus nu, har växt något enormt under vintern. Jag älskade honom redan i höstas, men kärleken växer fortfarande för var dag.
Men som Marcus skrev igår, "Gråt inte älskling" - och nej, ska försöka låta bli, men du gör mig så trygg i mig själv, du får mig att må bra, du får mig att vara den jag är. Just nu vill jag bara hoppa dryga 2 månader framåt i tiden, som sagt, gonna be gooood :)
Älskar dig något oerhört Marcus!!
Kommentera