Kajsa

och det ger i sin tur den första december imorgon. Den första december står inte bara för att adventskalendern börjar, utan även för att avfärd nu verkligen är här. Avfärden mot alpernas härliga berg med öl och go mat, och framförallt skidor så till den milda grad att det blir riktigt nice!
Men varför är jag då inte helt upp över öronen i fnatt och överlycklig för att det äntligen är dags..? Jadu..
Kanske för att det nu verkligen beger sig, och blir det verkligen så bra som man har önsketänkt här hemma? Blir verkligen allt så nice på min och Saras tripp? Eller kommer vi bli fullständigt ruinerade under vår lilla resa runtom i alpbergen? Kommer det funka till fullo med min älskade Marcus, eller kommer jag bli hetsigmorsigflickvän med städabstinens, som jag verkligen vill undvika! Men, hur kan man veta att allt egentligen kommer gå bra..?

Näe, som sagt, ingen aning. Jag är helt enkelt sjukt orolig just nu..
Och imorgon bär det av.. Yipp.. ie..?!

Jag har börjat bli lite trött just nu.. Trött på det mesta.. Göteborg, omgivningen, folket omkring en i vardagen m.m.. Samt, börjar bli tröttsamt med helgförhållande.. Gillar det verkligen inte.. Känns som om jag är tillbaka i gamla mönster från förra hösten.. Och det, känns inte bra.. Alltså jag är trött på själva "helg"-grejen där.. Vill ha närhet till den jag gillar, vill få ett slut på avståndet..
Så, på mycket och många sätt - låt det bli omkring 1 december och låt mig komma iväg från den vardag och det liv jag har här just nu.

I goa härliga Göteborg, där trivs jag. Mycket som jag gillar, allt helt enkelt! Visst, trots ryktena om de "gråa trista" vädret vi har här, så jo, jag trivs.
Fast just nu känner jag att jag bara vill iväg. Känns så tomt här i stan. Fast det är väl egentligen inte tomt.. Men jo.. Känns väldigt mycket så just nu.. Det känns som om att de riktigt goa nära vännerna jag har, som man står ut med vad det än hittar på, för jag älskar dem - de har liksom flytt stan just nu. Det finns inte inom Göteborgsgränser för tillfället pga studier och upptäckande av Norge, och det känns jobbigt. Tråkigt, och ensamt.. Vad gör jag egentligen nu på kvällarna liksom? Inte mycket.. Och det irriterar mig.. Vill inte vara sån här.. Men min goaste tös Jessica, som jag bara kan ringa och fråga om vi ska kolla film en vardagkväll (aka skvallra och prata om allt mellan himmel och jord) eller fika, hon är inte riktigt så nära längre.. Visst, Oslo inte alls långt borta, men blir inte alls på samma sätt som man när man åker till hennes hus i Björkekärr..

Kan vara dessa ensamhetskänslor, rastlösheten och brist på nära vänner just nu som får mig att vilja snabbast möjligast börja plugga egentligen.. Och just nu vill jag helst till Halmstad. Mycket för att det är nice i sig Halmstad, men också för att börja nytt. Men jag vill ju egentligen inte börja nytt på det sättet, men jag vill också ha något att göra på kvällar och helger med folk i närområdet. Jag vägrar släppa Jessica, min endaste älskade skitunge är hon! Men jag vill inte bara sitta och vänta på att helgerna ska komma med min fina Marcus, även om det är trevliga helger, så blir det faktiskt enformiga helger på det sättet. Inget ont i enformighet, men just nu, vill jag göra något annat.

Visst, om knappt två veckor är jag påväg mot alperna med gott och härligt folk. Och ja, jag längtar oerhört. Men mest över att träffa folk, och få en vardag i det med. Och inte bara helgplanera..

Japp, förhoppningsvis så är väntetiden på undersökningen för min mage så kort att den hinns gör innan jag drar iväg till vintern! Awesome isf! Hoppas de fått min remiss idag och så att de planerar in någonstanns nästa vecka :) Iaf innan november är slut, blir tight annars asså.. Och gärna inte nästa fredag, inte hemma då - utan på äventyr påväg mot Tyskland över helgen med min Marcus och delar av hans tjocka släkt. Nice, får se hur det går med mitt alkoholintag den helgen isf.. Rykten säger vattenpalats med mycket öl och dylikt också. Magen kan förmodligen kicka bakut, men schy! säger jag till den, så får vi se :D

Jobbat idag, efter två dagar kurering hemma. Helt slut, men gött att göra nånting, samt tänka på annat. Magen trängs undan under cyklingen, gött! Förutom när jag känner hungerkänsla, som är sisådär var 30e minut. Men tar en tugga av en banan, och mår illa igen.. Men hungern försvinner för stunden iaf. Nice!

I helgen blir det mys med mor och far min, och vovvsis såklart :) Lite mysshopping med mor och sen lussebakning - awesome! Luktar så jävla gött det där, mums!!


Saknar dock min Marcus.. Menmen, om en dryg vecka är det miniweekend i Tyskland (iofs med en hel del andra, men nice) samt om exakt två, jag du hörde rätt, TVÅ veckor bär det av mot alperna - BIG awesome!!

Här sitter jag nu, i min egen självförvållande skit.. Förmodligen iaf.. Min mage har lackat ur återigen.. Visst, jag vet ju att det är alkohol som utlöser det, men det är en enorm skillnad på bakfylla och akut magkatarr.. Om du ej upplevt skillnaden, ber dig att undvika det. Kan man undvika det, så gör det.. Önskar ingen denna smärta och illamående som följer mig vart jag än är..
Samt, nu när far tvingat mig till läkaren för att göra en riktig undersökning av problem-mig, så jaa, det är ju en hel del väntetid på det däringa.. Gastropotisk (??) undersökning går ju inte på en vecka, iaf inte väntetiden.. Blä!! Vill verkligen få det gjort innan jag bär av mot alperna, men det är förmodligen en minimal chans där.. Men jag orkar verkligen inte vänta till april-maj när jag kommer hem igen.. Hur mycket öl kommer jag någonsin få ner med denna magen..? Fast iofs, läkaren kommer antagligen säga en hel del ting jag ska hålla mig borta ifrån.. Så aa, kan la lika gärna glömma allt vad som heter alkohol och öl och dyl..

Men snälla, ge mig en rejäll jävla bakfylla för en gångskull!! Skulle fannemig vara en lättnad jämfört med att vara spyfärdig och gå till toan och stoppa fingrarna i halsen varje halvtimme under ett halvt dygn, samt att när man väl börjar bli hungrig, så är det ingenting som lockar en, allt får dig att vilja kasta upp allting igen... Yeah, funny! Or not..


En stor ljusglimt på min väldigt mörka himmel, är min älskling Marcus.. Kom hit nu!! Behöver dina armar kring mig och din lugnande röst.. Saknar dig, vill ha dig här hos mig...

www.weheartit.com/tag/love

You make me feel so beautiful.


Du får mig att må bra,
du får mig att vilja tro igen,
tro på kärlek igen,
du får mig att vilja våga hoppas,
hoppas på en framtid
trots att jag inte riktigt vågar
vågar tro på framtiden


Helt enkelt,

Bra skit.

Man mår bättre, trots det känns jädrans tungt när man är mitt upp i det. Men det är alltid värt det, att våga ta tag i det och försöka ruska till det lite så att det ramlar ur tankarna och att de blottläggs för beskådan så man kan hjälpas framåt av varandras hjälp. Som sagt, det är vettigt att lätta hjärtat - eller kanske inte hjärtat, men hjärnan från tankarna - och låta den andra personen få höra vad som tar plats där uppe som inte riktigt tillåter att man slappnar av helt.

Fast helt avslappnad blir man inte trots luftandet av tankar. Men det är faktiskt lite bra att låta sig grubblas över ting också, allt behöver inte flyga ut. Och även om det har låtits flyga ut för en stund och beskådas för den andra parten, så betyder det absolut inte att det för alltid har fått vingar, nejdå, funderingarna kommer gärna tillbaka till där det växte så att säga. Dock kommer de oftast flygande tillbaka med lite lättare vingar, och inte lika betyngande tyngd. De kommer tillbaka, men läggs lite mer åt sidan. De plockas fortfarande fram då och då, eller snarare ploppar fram då o då trots den stora flygturen, men det skjuts undan mycket enklare.

Och det, det är därför det är så otroligt mycket värt att få prata ibland. Även om det är tungt att släppa iväg allting eller att själv få ta emot tunga funderingar från den andre. Men det är så mycket värt

Så, våga prata med de som är dig nära, våga låta dina funderingar vädras för andra. Våga låta andra lyssna. Men glöm inte heller bort, våga själv att lyssna på andra.

Men, våga aldrig aldrig döma någons tankar som för tillfället finns för din beskådan. Våga aldrig döma!

Om en månad bär det av, mot fina vidder och fina tider! :D Som sagt, mot fina alperna med fin snö, pudersnö och all öl och fint och underbart folk kommer omge mig - förhoppningsvis! :D
Blir lite BG för jobb över jul och nyår och februari-mars, men gillar verkligen att jag och härliga Sara ska bege oss på lite rundtur kring österrikiska alperna. Ska bli riktigt nice att se något annat än bara BG, som man känner igen ganska väl nu - tycker jag som varit där en säsong och några veckor förra året, då undrar jag hur mycket Sara ser fram emot vår lilla tripp, med två säsongen bakom sig i just BG hela tiden - so, its gonna be awesome!! :D

Som sagt, en lång månad framför oss - men hoppas bannemig den rullar på i inte alltför sakta mak, vill ha 1 december nu!